<p style="text-align: center;"><strong>Jag känner verkligen</strong> att jag är på en bra plats i livet. Det är sommar. Jag ska gifta mig nästa år med mitt livs kärlek. Började nyligen blogga på Elle. Släppte precis en bok. Jag har massa roligt jobb på gång. Min sjukdom håller sig i schack. Semestern är bokad. Livet leker, livet är allt bra ibland.</p> <p style="text-align: center;">Men det är ändå något som skaver. Jag är omringad av min fantastiska familj, min blivande man Eric och världens bästa vänner. Ändå känner jag mig ofta ensam. Det är så himla svårt att förklara.</p> <p style="text-align: center;">Det är skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Jag vet ju om att jag inte är ensam. Men ändå så har känslan på senaste tiden gjort att jag känt mig väldigt väldigt ensam stundtals. Tom. Det knäppa är att jag senaste året verkligen börjat uppskatta att vara ensam hemma. Kunna göra vad jag vill. Städa, baka, titta på en egen serie, lyssna på poddar, pilla på datorn, läsa en bok osv. Motsägelsefullt, jag vet.</p> <p style="text-align: center;">Jag har aldrig gillat att prata om känslor. Tycker det är jobbigt och svårt. Det är som en mental blockering. Som att någon sätter sig på mitt bröst och jag kan verkligen INTE få ut ett enda ord. Har varit såhär sedan barnsben, så länge jag kan minnas. Kanske är det därför jag känner mig ensam. För att jag känner mig inlåst i min kropp och mitt psyke och mina känslor. Det är bara jag, jag, jag och mina tankar. Aldrig någon som släppts in, fullt ut.</p> <p style="text-align: center;">Jag mår ju bra. Depressionen är långt borta numera. Men känslan av ensamheten finns där och har nog alltid funnits i mitt liv. Kanske är det för att jag alltid känt mig annorlunda, lite utanför, inte som alla andra. Som att jag är det svarta fåret, som aldrig någonsin kommer passa in.</p> <p style="text-align: center;">Tror kanske jag skulle behöva prata med en psykolog igen. Rensa tankarna, förstå vad som ligger bakom. Men hur fan hittar man en bra och vettig psykolog, när det ALLRA JOBBIGASTE i hela världen enligt mig är att prata om just känslor. Jag kan liksom inte ens göra det med dom jag har i min närhet.</p> <p style="text-align: center;">Kommer verkligen ingenstans med detta, tror jag mer bara behövde skriva av mig. Få ut det. Kanske få hjälp av er. Hur hittar jag en bra och vettig psykolog? Googlade på ”bra psykolog Stocholm” men jag fick upp tusentals träffar, men vet inte ens i vilken ände jag borde börja i ♥</p>
