<p style="text-align: center;"><strong>Dansgolvet omsluter mig.</strong> Det är människor överallt. Andras kroppsdelar nuddar mina. Okända kroppslukter tränger in i min näsa, i mig. Musiken dånar högt från högtalarna och det spills drinkar kors och tvärs. Skorna är som fastklistrade på dansgolvet av all alkohol som numera ligger som ett extra lager på golvet. Varje steg är tungt, som att dansgolvet försöker greppa tag om mig och mina fötter.</p> <p style="text-align: center;">Jag står där i mitten av allt. Mitt i Stockholms puls, och jag känner mig helt malplacerad. Vad gör jag här? Tittar mig omkring och kan inte identifiera mig med en enda människa här inne. Varenda en runtomkring mig har kul, dansar, dricker och skrattar. Jag står bara där, tyst och tom. Finner ingen som helst njutning av att stå där klockan 01:00 på natten.</p> <p style="text-align: center;">Att jag är en gammal tant i en ung kropp är sen gammalt i min umgängeskrets. Men ibland undrar jag ändå om det är något fel på mig. Nyligen fyllda 22 år, och jag gillar inte att gå ut och festa. Jag uppskattar inte att stå på en klubb, med alldeles för hög musik och alldeles för mycket folk. Klaustrofobiskt och instängt på något sätt.</p> <p style="text-align: center;">När man är 22 så ska man gilla att festa. Så många gånger som jag hört den frasen. Så många gånger jag har blivit ifrågasatt om jag faktiskt bara är 22. Så många gånger folk berättat att jag kommer ångra mig som äldre, för att jag inte festade och drack tillräckligt under mina unga år. Fuck det här och fuck dom. Jag orkar knappt svara längre. Varför ska jag behöva försvara mig? Jag gillar bara inte att dricka och festa. Hur svårt ska det vara att förstå?</p> <p style="text-align: center;">Jag försöker gång på gång inse att jag inte behöver passa in i samhällets mall. Jag är den jag är. Jag bestämmer över mitt liv. Jag väljer vad jag vill göra. Det finns inga rätt och även om det hade funnits några rätt så hade jag aldrig varit rätt. Aldrig har jag varit rätt.</p>
