Italien, Italien, Italien. Platsen där jag konstigt nog känner mig mest hemma. Trots att jag aldrig bott här på riktigt. På något sätt är det som att kroppen vet, att Italien finns i mitt DNA. När jag kliver av planet och vinden slår mot mig så känner jag i varenda liten del i kroppen, att här, hör jag hemma. Jag kom hit några dagar sedan och har sen dess bara varvat ner. Tagit semester. Mina axlar har sjunkit ner en bit och mina andetag har blivit djupare. Oerhört välbehövligt. Och jag kan inte få nog av doften av saltvatten, rosmarin, solbränd hy och olivolja. En doft jag så gärna hade velat kapsla in, för att kunna ta fram då och då ♥
