Jag lever livets liv utan att överdriva. Känns som att jag är mitt i en dröm. Är i ett hus mitt ute på landet i Toscana. Inga grannar i sikte och långt från storstäderna. Jag, Eric och två hundar. Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om jag hade bosatt mig i ett sånt här hus mitt ute på landet. Hade jag mått bättre? Antagligen. Men hade säkert också varit mer uttråkad och rastlös. Däremot hade jag gärna bott såhär någon månad om året. Mina andetag är djupare än någonsin, det känns som att andetagen verkligen går ända ner i lungorna, luften jag andas in är så ren och mjuk, mina axlar har sjunkit ett par centimeter och jag känner mig extra kär. Ägaren gav oss fel lösenord till wi-fi och vi har knappt någon täckning här ute. Tror det var ödet helt ärligt. Att vi skulle få vara bara vi, utan telefoner ett litet tag. Njuta av varandra, av livet, av hundarna. Ibland som man brukar säga, är livet bra härligt. Som nu. Vill bara spara det här ögonblicket innanför näthinnan så att jag kan plocka fram det, när livet är extra jobbigt, tufft och skört. Så att jag kan minnas vad som faktiskt spelar roll här i livet. Kärleken, relationerna och nuet. Inget mer är egentligen relevant. Allt annat är bara ett extra, ett plus ♥
