Livet är verkligen en berg och dalbana. Har suttit och gråtit till och från nästan hela dagen. Jag har varit så himla euforisk och glad kring förlovningen, och sen knackade verkligheten på. Livet är allt annat än rättvist. Hade jag inte bara kunnat få njuta lite till? Vi var på Albanos djursjukhus idag för att röntga Frank, för att se att alla plattor & skruvar från operationen fortfarande låg och såg bra ut. Tyvärr fick vi dåligt besked och på toppen av det fick jag ett tråkigt jobbesked också (en sak jag verkligen velat och haft massa möten kring som sedan inte blev av). Alla skruvar förutom en hade gått sönder och plattorna låg inte som dom skulle vilket är riktigt dåligt då Frank egentligen skulle ha kvar skruvarna och plattorna hela livet. Om en månad åker vi ner Göteborg för att låta kirurgen som opererade Frank göra en bedömning. Vi vet inte vad nästa steg är. Ska vi avvakta? Behöver han opereras igen? Finns det andra alternativ? Jag är bara så himla rädd och ledsen för Franks skull. Inte ens ett år gammal och han har fått kämpa & gå igenom så mycket under sitt korta liv. ♥
