Tänkte skriva av mig lite. Känns så knäppt på något vis att jag ofta pratar ut/skriver av mig här på bloggen som om det vore en dagbok när ni egentligen är tusentals som läser. Men dom flesta av er har ju hängt med så himla länge Hur länge har ni läst min blogg? (snälla snälla svara, vore så kul!!) Som ni vet har jag haft en depression och i januari slutade jag med mina antidepressiva. Har faktiskt mått relativt bra sedan dess. Ibland smyger sig ångesten på och ibland lägger jag nog ner lite för mycket fokus på negativa saker. Har otroligt svårt att se den positiva sidan av saker & ting utan ser mycket lättare den negativa sidan. Känns liksom lite som att jag fortfarande balanserar på ett rakblad. Är fortfarande så himla rädd över att falla tillbaka. Stressar upp mig över saker som jag inte riktigt kan påverka men så kan jag ändå liksom inte slute tänka på det. Sen är jag så himla dålig på att prata och berätta hur jag mår och känner för folk i min omgivning. Vet att det inte alls är bra, men försöker verkligen bli bättre. Jag kan få 100 komplimanger och en negativ kommentar som gör att jag verkligen glömmer allt det där positiva. Det är egentligen så konstigt, man borde kunna lägga alla bra och dåliga saker på en våg och se att oftast ”vinner” det positiva? För mig är det verkligen så att en liten sak kan gå snett på morgonen och då går jag runt och är negativ/arg/ledsen resten av dagen. Känns som att jag borde gå till en psykolog eller något liknande för att bryta mönstret. Skulle behöva bli bättre att se saker från den positiva sidan. Hur är ni? Är ni som mig eller mer positiva av er? Har ni några bra tips? Ps. Tycker förresten ni skulle kunna bli lite bättre på att kommentera (emoji apa som håller för ögonen). Får jag säga så? Vet att ni är vana med gamla wordpress kommentarsfältet men behöver verkligen er. Utan er skulle denna blogg inte finnas. Går fett snabbt att registrera sig. Antingen genom FB eller genom att klicka på "I'd rather post as a guest". Skulle bli så himla glad!n
