Ska alldeles strax gå till gymmet, koppla på lurarna och stänga av hjärnan. Behöver verkligen det. Har länge haft ganska svårt att uttrycka mina känslor, både verbalt och i skrift. Tycker det är riktigt jobbigt att behöva prata om hur jag känner, tänker och mår. Vet inte vart det kommer från. Tror nästan att det varit så, så länge jag kan minnas. Jag försöker börja prata om känslor men sen är det som att orden fastnar i halsen och då går det inte att få fram någonting alls. Inte ett enda pip kommer upp. Nästan som att någon tar strypgrepp på mig precis innan orden kommer upp. Väldigt obehaglig känsla. Jag har i perioder väldigt höga förväntningar på saker och ting i mitt liv. Målar upp någon slags bild över hur saker ska se ut, men det blir det sällan så. Det går inte att regissera sitt liv på det sättet. Och ibland gör det väldigt ont när det inte blir som mitt huvud spelat upp det eller när folk inte är så som jag tycker eller tror dom ska vara. Det blir som ett slag i ansiktet. Bilden jag målat upp krossas och den enda som drabbas är jag. Ledsen och besviken. Så himla skönt att ha en plats på internet där jag alltid kommer kunna skriva av mig när det behövs. Så länge önskar jag er en bättre torsdag än min. PUSS ♥ n
