Som ni kanske förstår har det varit väldigt mycket hopp och förtvivlan gällande vår bebis Frank. Har inte kunnat tänka på något annat. Jag har enbart fällt upp datorskärmen för att svara på viktiga jobbmail, annars har jag låtit allt vara. I torsdags (nästan en vecka efter att Frank legat inne på sjukhus) så upptäckte man att han är född med ett kotfel i nacken. Han är alltså extremt överrörlig och bara ett litet slag/fall kan få hans kotor att lägga sig fel, det var det som hände i förra fredagen. För att han ska få ett bra hundliv fanns det bara ett alternativ. Att steloperera dessa två kotor i nacken, en väldigt farlig samt ovanlig operation. Vi fick även veta att operationen behövde göras typ DIREKT innan Frank fick permanenta neurologiska skador. Så jag & Eric satte oss ner och ringde dom största djursjukhusen i Sverige. Uppsala, Göteborg, Stockholm, Helsingborg osv. Tillslut hittade vi en neurokirurg på Blå Stjärnan här i Göteborg som hade gjort ganska många liknande operationer som den Frank behövde göra. Valet var självklart för oss. Vi fick en tid för akutoperation i fredags, så i torsdags kväll satte vi oss i bilen och körde ner. Och här i Göteborg har vi varit sedan dess. Operationen har gått bra, Frank mår hur bra som helst!! Hela jag känns 10 kg lättare. Idag eller imorgon får vi hämta Frank och åka hem. Min lilla kämpe! Efter det väntar 6-12 månaders rehabilitering men det kommer gå galant. ♥
