Det är många som undrar hur det är att bo i Italien. Vad är dom största skillnaderna? Negativa kontra positiva aspekterna? Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här. Jag tror oavsett vilket land man flyttar till så blir det en chock i början. Allting är nytt och främmande. Lite läskigt men samtidigt så spännande. När jag och Adem hade bestämt oss för att det var dags att flytta utomlands så velade vi mellan Italien och Spanien, men slutligen föll valet på Italien. Det kändes lite lättare då jag pratar språket. Och trots att jag tillbringat oerhört mycket tid i Italien och kan språket så har det varit tufft men också alldeles fantastiskt. De största skillnaderna enligt mig är; Italienare njuter av livet på en helt annan nivå än vad svenskar gör. La dolce vita är ingen myt. Här finns ingen jobbstress på samma sätt som i Sverige. Här vill man jobba så lite som möjligt för att kunna vara ledig så mycket som möjligt. När man ses första gången så är det väldigt sällan någon frågar vad man jobbar med. Det finns så mycket annat att prata om. Jobbet är det minst intressanta med dig. Italien ligger långt bakom Skandinavien när det kommer till feminism och kvinnliga rättigheter. Det är ett oerhört mansdominerat samhälle och det läggs en hel del kommentarer, visslingar och dylikt om man som ung tjej går förbi. Andra exempel är att den betalda mammaledigheten är tre månader, otroligt många mammor väljer fortfarande att vara "hemma-mammor" då fritids inte finns att tillgå. Över 43% av alla mammor i Italien är arbetslösa. Hittills under 2021 så har 51 kvinnomord skett. Att köra bil i Rom är en riktig upplevelse. Första månaden dog jag av hjärtinfarkter ungefär 10 gånger per dag. Här måste man ta för sig i trafiken. Glöm dig allt du någonsin lärt dig när det gäller körning och trafikregler. Att stanna vid en stopp-plikt existerar inte. I Italien (förutom typ Milano) är det mesta 1/3 billigare än hemma i Sverige (allt förutom gym och träning). En liter vin kostar runt 80 kronor på restaurang, en bussbiljett kostar 15 kronor, boendeparkering 700 kronor i månaden och tomater kostar 9 kronor kilot. Ja, ni fattar grejen. Hundar är välkomna nästan överallt. Restauranger, köpcentrum, apotek, matbutiker. Vilket är en dröm när man är hundägare. Det är så mycket enklare att ha hund här än i Sverige. Vädret i "södra" Italien är som en dröm. Det är sommar minst från april till oktober, vilket är helt fantastiskt. Trots att vi snart är inne på andra veckan i oktober så ligger temperaturen på 20-25 varje dag och solen lyser!! Människorna här är mycket mer öppna, inbjudande och nyfikna, vilket är väldigt tacksamt när man är nyinflyttad. Här pratar man med sina grannar, man hälsar på okända människor på bussen och man börjar prata med personerna vid grannbordet på restaurangen. Man måste våga ta för sig i Italien. Om man inte vässar sina armbågar och vågar argumentera så finns det ingen plats för dig i Italien. Man måste ha lite mer skinn på näsan. Byråkratin i det här landet är sinnessjuk. Don't even get me started. Allting är så komplicerat och allting tar sån lång tid. Allt från att skaffa italienskt personnummer till att skaffa mobilabonnemang. Hade det varit en sport att ha en krånglig och komplicerad byråkrati hade Italien varit världsmästare tusen gånger om, utan något som helst motstånd. Jantelagen existerar inte i Italien. Har man jobbat hårt och uppnått något så får man gärna prata öppet om det. Finns inget att skämmas för. Tycker hela skamkulturen som existerar i Sverige är så trist. Man får liksom inte vara stolt över sig själv och det man uppnått. Svenskar måste sluta vara så bittra.
